Arbete, jobb, slit, kneg och skoj...

Ibland kan jag slås av tanken att kroppen inte orkar lika mycket som knoppen eller är det så att knoppen inte orkar det kroppen gör? Vet inte vilket men att jobba mycket är en livsstil, det är fysiskt jobbigt, stressande, slitsamt och så kul! Speciellt när man har underbara gäster i Spat som bara njuter och ger sån energi. Det kallar jag arbetsglädje! Kan inte tänka mig ett bättre arbete än att driva ett spa. Bara mysiga, trevliga och härliga människor! MEN min kropp orkar inte riktigt med allt det fysiska jobb det innebär och ryggen värker, lider av "trötterfötter" och brist på vila och egen tid. Vissa dagar känns det som om det är just det jag får av Spajobbet men att allt annat tar engerig...

Den sista tiden har det varit väldigt mycket arbete, vilket är kärt besvär som egen företagare, men det är så svårt att säga nej till alla dessa underbara som skall fira nåt, vill utnyttja presentkort, behöver "time off" eller de som bara älskar de behandlingar vi ger. Gissa om det värmer när de säger att "detta är vårt paradis och vilaplats", "Perfekt sätt att fira sin bröllopsdag på" eller "det var det bästa som hänt mig"... Det är tillfredsställelse! Mmmm... det är härigt att jobba men slitigt.

I samband med att vi öppnat en filial inne i stan så har vi även haft superduper priser på masageer och det har gjort at våra kalendrar är fullsmockade med jobb! Kul men ibland svårt att hinna med i svägarna. Vi har ju ännu inte hittat det optimala sättet att skriva ner besöken i bokningsboken så det blir lite kluddigt i dito bok men vi är inne på en lösning nu, hoppas den håller. Vore inte sååå kul att stå i stan med en gäst som är på Humlan Spa eller tvärtom för den delen. Risken för missförstånd har ökat kapitalt men, äh, det löser sig nog.

Däremot är min/vår egen planering bristfällig. Tänk om man kunde boka in kunder så man optimerar behandlingstid, ledig tid och allt annat som skall till men det får ABSOLUT INTE bli så att våra spagäster känner stress och att de måste iväg då tror jag att jag hellre tar det att jag får mindre egen tid. Att jobbba jämt sliter inte bara på kropp och själ utan på humör, planering, relationer och även tillfredsställelsen så nu gäller det att avsätta tid för familj och vänner. Var tog alla planerade aktiviteter vägen som H och jag bestämt oss för att delta i? jaaa, i stress och jäkt så prioriterar man om livet, vilket inte alltid är det som är det bästa...

Nä, nu har jag klagat nog... Nu är det sovdags och upp i morgon till en ny dag med nya möjligheter och nya människor att möte. Underbart! Det bästa är väl att man inte vet vad dagen ar att bjuda utan det är bara att kasta sig rätt ut...


"Jag är inte rädd. Jag kan flyga"